måndag 26 december 2011

Det finns en blomma vit som snö, Kan ej vissna, kan ej dö. Dess namn känner du nog igen, trofast vänskap heter den.

Jag har en vän som betyder enormt mycket för mig och det är Elin.
Jag har gått i samma klass som henne sen 6:an då jag bytte till Stadsön, men inte fören i mitten av 7 börja vi lära känna varandra. Sommaren mellan 7:an och 8:an var första gången vi var med varandra och den sommaren knöt vi ett vänskapsband som aldrig kommer att klippas av, det var en av mina bästa minnen någonsin. Jag är inte som alla andra och du accepterade mig precis som jag var/är. Båda två var väldigt blyga men tillsammans vart vi starka, vi kanske inte exakt sa som vi tyckte men tillsammans vart vi starka, en hel del av de blyga tjejerna vi var försvann.

Jag hade den bästa högstadietiden tillsammans med dig, vi var/är inte som alla andra, vi hade kul på ett sätt som ändra inte hade, många tyckte säkert vi var konstiga, men inte brydde vi oss om det, vi fortsatte ändå.
Du kanske inte alltid våga säga vad du tyckte och tänkta när vi var med varandra, och inte jag heller alltid, men vi hade nästan ett speciellt språk till varandra som ingen annan förstod sig på.

Jag älskar dig precis som du är, för du är min vän, en väldigt viktig vän, min bästa vän och ingen kan ersätta dig.Vi har gått skilda vägar nu och går olika linjer, träffas ganska sällan, för båda är upptagna med läxor och du ska veta jag saknar dig och den tid då vi spendera nästan varje dag tillsammans.
Oavsett hur många fina vänner jag har fått kommer ingen aldrig någonsin att kunna ersätta dig.
Vi var ganska olika till en viss del och lika till en annan och det var nog de som fördes oss samman och det ångrar jag inte ett dugg av. Vi har ett speciellt band mellan oss som aldrig kommer att brytas.
Jag är så glad att du accepterade mig precis som jag var och är, för det har inte alla gjort, jag vet att jag var annorlunda när jag kom, jag var inte som alla andra tjejer och efter halva sjuan av en slump när vi valde samma elevens val fick vi två chansen att lära känna varandra och på så sätt, kom våran otroliga vänskap till.
Jag saknar dig, men när tiden väl är kommen kommer vi ses, jag kommer alltid att finnas där för dig hur tufft livet än är, så finns jag där och du kan prata med mig. Jag vet att även du finns där för mig. Du är omtänksam super snäll, glad och trevlig tjej och ingen kommer någonsin att ta ifrån våran vänskap från oss.
Vår vänskap kommer att leva vidare och ingen kan någonsin ersätta dig som min bästa vän.


på min och Elins gemensamma blogg skrev jag detta som står ovan, och i ett nytt inlägg hade Elinpelin skrivit såhär: 
Måste säga att jag blev väldigt berörd av det du skrev Elina. Vi kanske har en annan vardag nu med nya vänner och nya vanor, men ingen kommer någonsin kunna ersätta dig, aldrig. Du ska veta att jag också saknar dig, efter att spenderat nästan varje dag med varandra. Och om jag någon gång skulle behöva dig vet jag att du kommer stå där med öppna armar och finnas för mig. Tack för att du är du och ingen annan 


Och tårar började rinna, du är verkligen bäst Elin, den bästaste vän man någonsin skulle kunna önska sig. 
rubriken är hennes och även dom vackra orden som finns längst ner, kan man kalla det dikt?






Jag sådde några blommor, en för varje vän
Jag tror att det var fyra, men särskilt minns jag en
Det blev höst och vinter och blommorna de dog
Men på våren kom de åter, men bara tre stod kvar och log
Sen kom regnet med moln stora grå
Nästa gång jag fann dem så var det bara två
Sen kom solen med allt ljus den har
Plötsligt stod det bara en ensam liten blomma kvar
Du härdades i solsken, du drunknade i regn
Men en sak är säker, du är en riktig vän



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar